Sportsnack

Mycket sipprar fram nu när Pelle Bäckman är 40–50 mil bort.
Det här, som en källa djupt insyltad i laget berättade för mig i går, är häpnadsväckande:
Det gick åt helvete redan på försäsongen, under Nordic Trophy-resan i Finland.
Bäckman försökte, enligt min källa, leka Mike Keenan. Frölundas spelare fick till skillnad från Färjestads inte lämna hotellet på kvällen, belades med utegångsförbud och behandlades som barn.
Då ska man veta att flera av spelarna inte har så långt kvar till 40...
"Efter den incidenten var det kört", som min källa uttrycker det.
Dessutom, och det är ännu allvarligare, fanns det redan från start ett starkt missnöje med att Bäckman – återigen enligt min källa – hängde ut enskilda spelare, såväl inför spelargruppen som till oss i media.
Något alla tagit i hand på att inte göra.
"Gruppen Frölunda" började alltså på minus redan innan säsongen startade.
Om det här stämmer.
Klart är i alla fall att laget inte ville spela för Bäckman, inte trivdes med honom, antingen som människa eller hockeycoach; det har jag skrivit tidigare och det har varit uppenbart för alla andra än de blinda.
Men vems felet är?
Tja, klubbdirektören Mats Ahdrian och jag snackade rätt länge, och det var ett intressant samtal.
Min invändning att "Ni visste ju vilken tränartyp Bäckis representerar, varför återanställde ni honom då?" förklarade han med att Bäckman förändrats, inte riktigt klarat pressen när Frölunda förväntades vara ett topplag, och att han blivit mer diktatorisk än förväntat.
Det kryper också fram mycket om Bäckmans "omoderna hockey", att hans spelsätt gjort Frölundas backar stillastående, att en tänkande spelare som Toni Söderholm haft så mycket ångest att han underpresterat av den anledningen, och att spelare som inte känner sig delaktiga och glada heller inte kan ta fram det där sista, att de känner sig rädda och därför klappar ihop vid minsta motgång.
Ta det där för vad det är värt, det är en sida som talat ut.
Men en sak vet vi:
Nu, när Roger Melin kommer och försvarsspelet ska bli snabbare, inte så stillastående, då finns det inte längre något försvar för stora namn som inte presterar, vare sig de är nyinköpta (som Söderholm) eller kulturbärare (som Jonas Johnson).
Den sistnämnde, har jag allt mer förstått, är den som verkligen kämpat hårt med att förmå Bäckman att bli mer lyssnande, mer icke-diktatorisk, att tänka om en aning i spelsättet. Klart det har påverkat Johnsons prestationer på isen.
Hur mycket? Ja, det får vi kanske se redan i helgen.
***
Men ändå...jag vet inte, i mina ögon är det svårt att förklara många spelares svaga insatser enbart med rädsla för Bäckmans utbrott, osäkerhet vad gäller spelsystem, och bristande glädje.
Jag tror säkert det kan bli bättre, är övertygad om att det blir det, helt enkelt eftersom att det inte kan bli så mycket sämre än 0–7 i Södertälje.
Men hur mycket bättre får vi se.
Just nu är ju alla övertygade om att Roger Melins moderna, lugna, Svennisliknande ledarstil passar dagens Frölunda perfekt, så det blir väl jättebra då.
Konstigt bara att spelarna sa ja till Bäckman i våras, och att Ahdrian och Christer Kellgren värvade de spelare man värvade – när de visste att Per Bäckman skulle coacha dem.
Men Bäckis var tydligen inte samma Bäckis som i fjol.
Okej, kan inte säga att Ahdrian har fel.
Men det blir spännande att se vilken Roger Melin Roger Melin är.
Och vilken Toni Söderholm Toni Söderholm är.  
***
Det finns ett par frågetecken kring hela den här historien.
Mats Ahdrian kritiserade Bäckman för att denne inför matcher fokuserat för mycket på motståndarna, berättat hur bra den och den spelaren är, istället för att som tidigare tränare (Evensson, Lundh) trott mer på sitt eget lag och förutsatt att Frölunda skulle styra.
"Han var kanske kvar i situationen från i fjol", funderade Ahdrian – som samtidigt sa att Bäckman nog trodde att Frölunda var bättre än laget egentligen är, och att det var en förklaring till det undermåliga man/man-spelet i egen zon; Bäckis skulle ha räknat med att en back skulle klara sin motståndare utan understöd.
Hängde ni med?
Nä, inte jag heller riktigt.